Älvsborgsveteranen Gunnar Johansson berättar


Gunnar Johansson med kameran i högsta hugg.

Han minns resan med flyttlasset från Haga till Älvsborg som den hade varit i går. Vårsolen värmde skönt hela vägen från Husargatan 24 till Billingen. Det var den 1 april 1930 och just den dagen kunde femårige Gunnar Johansson kalla sig nybliven Älvsborgsbo.

81 år senare är Gunnar Johansson fortfarande Älvsborgsbo och har inte några planer på att lämna sin stadsdel.

– Här har jag alltid trivts bra, här vill jag stanna så länge det går. Som liten pojke var det en stor och omtumlande upplevelse att flytta så långt utanför stan, men samtidigt var det en lätt flytt. Jag var ju delvis uppvuxen i Sjöbergen, där min mamma var född. Jag och mina syskon tillbringade flera barndomssomrar i Sjöbergen.

Gunnar Johansson kan sin stadsdel utan och innan. Han har upplevt förändringarna i det som en gång var Älvsborgs municipalsamhälle, som inte förrän på nyåret 1945 blev en del av Göteborgs stad.

Detta firades med högtidliga tal och fyrverkerier vid Stadsgränsen, på den plats som i dag utgör en stor terminal för Västtrafiks busstrafik och heter Kungssten. Där gick gränsen mellan Göteborg och Älvsborg.

Så dags, i mitten på 40-talet, hade Gunnar Johansson klarat av sina läroverksstudier, blivit myndig, och avancerat från kontorspojk i ett speditionsföretag till tjänsteman i Kungliga Postverket.

Kriget förändrade allt

Gunnar Johanssons minne är kristallklart. I hans tidiga barndom var berget Billingen, som han känner som sin egen ficka kalt, så gott som obevuxet.

-Billingen var som en enda stor lekplats för oss som växte upp i denna del av Älvsborg. Vi fick hitta på våra egna aktiviteter. Inget var serverat eller planerat för oss barn på den tiden. Men när kriget bröt ut i september 1939 blev det annorlunda, minns Gunnar.

Ett 70-tal skyttevärn började byggas och taggtrådshinder lades ut runt hela berget. Och i trädgården utanför fönstret i familjen Johanssons kök placerade försvarsmakten en stor strålkastare som drevs med ett dieselaggregat. Det förde ett herrans oväsen under sena kvällar och nätter.

Gunnar Johansson erinrar sig särskilt ett tillfälle när han tillsammans med sin mor stod på trappan vid ingången till familjens fastighet.

Ett hakkorsmärkt spaningsflygplan flög den gången så lågt att det gick att se piloten och navigatören i cockpit när planet flög förbi över trädgården.

-Det var kusligt. Jag blev lite rädd och har aldrig glömt den händelsen, säger Gunnar.

Hemska berättelser

Ja, visst fanns det en rädsla och en oro hos oss alla svenskar på den tiden. Det var inte mycket bevänt med det svenska försvaret i början av kriget.

Gunnar Johansson hörde hemska berättelser om hur tyskar sköt sina egna i vattnet när deras krigsfartyg blev beskjutna av engelsmän strax utanför svenskt territorialvatten. I krigets slutskede ville man undvika att de hamnade i fångenskap hos de allierade.

Fast när kriget i Europa var slut i maj 1945 hade Gunnar Johansson fortfarande inte hört ett enda skarpt skott avlossat från något av de många skyttevärn som fanns på Billingen. Kriget var nära, men ändå avlägset för Älvsborgsborna.

-Och några krigsfångar på Nya Varvet såg jag aldrig till. Men på örlogsstationen rådde högsta beredskap. Vi hyrde ut rum till militärer i olika omgångar, trots att vi var trångbodda i huset.

Gunnar Johansson berättar att föräldrarna år 1930 betalade 11 000 kronor för fastigheten Billingsdal, nuvarande Billingegatan 7. Trädgårdstomten är på 1600 kvadratmeter. I dag ligger taxeringsvärdet på 3 miljoner kronor.

-Exakt när huset är byggt vet jag inte, men jag skulle tro att första delen av fastigheten är från mitten av 1800-talet. Från början var det ett litet torp som byggdes till i flera omgångar.

Älvsborg under 1930- och 40-talen beskriver Gunnar Johansson som en delvis utpräglad arbetarstadsdel. Det gick en social gräns vid Käringberget och västerut. Där blev husen större och flottare och Älvsborgsborna rikare, enligt Gunnar.

Områdena kring Ekebäck, Nya Varvet, Hagen och Tångudden präglades däremot av en befolkning som mest bestod av hantverkare. Snickare, murare och plåtslagare blandades med hamnarbetare, chaufförer, affärsbiträden och andra lönearbetare.

Soporna brändes och grävdes ner

I befolkningen fanns det många småföretagare och även bönder.

-De var skötsamma och duktiga människor, men förmögna var de inte. Min pappa var själv snickare och särskilt fett var det inte hemma hos oss. Men någon brist på mat var det aldrig, inte ens under krigsåren.

Kommunalt vatten och avlopp saknades och någon organiserad renhållning existerade inte. Soporna brändes i tunnor eller grävdes ner på tomten. Gatuadresser förekom sparsamt. De flesta fastigheterna hade egennamn, en nödvändighet för postutdelningen.

El fanns dock på Billingen när Gunnar Johansson flyttade in med två syskon och föräldrar våren 1930.

I den delen av Långedragsvägen som börjar vid Kungssten och svänger mot nuvarande Hagens Pizzeria vimlade det av butiker och små verkstäder på båda sidor om vägen.

Det var mjölkaffärer, charkuterier, speceriaffärer, kaffehandel, butiker där det såldes fisk och skaldjur, bröd och konditorivaror, sybehör och tyger. Där fanns också caféer, posthus, färghandel, radio- och järnaffär. Sammanlagt huserade ett 40-tal småföretagare på denna korta vägsträcka. Ett slags eldorado för den fria företagsamheten i väster.

-Det kändes nästan som vi utgjorde en förstad till Göteborg. Det enda vi inte hade i Älvsborg var klädaffärer. Men till Majorna var det inte långt. Dit gick vi eller tog spårvagnen från Stadsgränsen, fortsätter Gunnar Johansson.

Knôkat i Hästevik

På flera spårvagnshållplatser ut mot Saltholmen fanns det kiosker med mynttelefoner. Här såldes tidningar, tobak och konfektyrer. Sommartid vallfärdade hela Majorna till badplatserna i Hästevik mellan örlogsstationen och Tångudden.

Gunnar Johansson berättar vidare:

-Varma sommardagar kunde det vara så mycket folk i Hästevik att det inte fanns plats att lägga sina kläder på bergen. Då tog vi smågrabbar på oss badbyxorna hemma och sprang ner till badet. Det fanns inte mindre än sex kiosker i området där vi kunde handla läsk och godis. I tre av kioskerna var det kaffeservering för vuxna.

-Badvattnets kvalité var det ingen som klagade på, så vitt jag kan minnas. En gång simmade jag och några kamrater rakt över älven och hamnade i Skarvik. Ordet flytväst fanns inte i vår vokabulär.

Mitt emot Tånguddens nuvarande småbåtshamn låg Oleanders bondgård. Hästar och kor betade fritt på ängarna, en lantlig idyll nära storstaden med nästan inga bilar. Och i älven var det gott om fisk.

-Ibland var det svårt att komma ner till makrillen med våra krokar. Så tjockt med vittling kunde det vara. Älvsborgsborna fiskade också lax med garn och fångsterna kunde vara mycket goda.

Långt lyckligt liv i Älvsborg

86-årige Gunnar Johansson kan se tillbaka på ett långt, friskt och lyckligt liv i Älvsborg. Stadsdelen har förändrats. Småhusbebyggelse har ersatts med stora hyreshus nära berget Billingen.

-Det tråkigaste är den vandalisering som man kan se vid buss- och spårvägshållplatser. Inbrott i fastigheter hörde jag aldrig talas om under mina barn- och ungdomsår. Gatuvåld förekom inte heller.

– Men det är också mycket som förändrats i positiv riktning. Samhällsservicen har utvecklats. Alla har fått det bättre, det är något att glädjas åt. Att vrida klockan tillbaka går inte. Älvsborg är fortfarande en bra stadsdel att bo i. Här stannar jag kvar, avslutar Gunnar Johansson.

Lars Dimming

Gunnar Johansson avled den 31 maj 2014 i sitt hem, nära 90 år gammal, vital in i det sista. Begravningen skedde i Älvsborgs kyrka den 27 juni och hans anhöriga har givit sitt samtycke till att reportaget över denne genuine och uppskattade medlem och  älvsborgsbo får kvarligga på vår hemsida.

Bengt Boman

Ordf. ÄEF

Aktuellt


15 oktober, 2017

Kort om Höstmötet och Studiebesöket hos NOS/Saltholmen

Höstmötet den 3 oktober besöktes av ca 50 personer. Inledningsvis berättade Anders Ellegård (ÄEF) om arbetet med att från ÄEF´s sida ta fram ett upprustningsförslag för Saltholmens park och närmsta omgivningar, bad, utsiktsplatser etc. Därnäst fick vi åter höra höra Caroline Folkesson berätta om de tre alternativ som utarbetats för utbyggnad och modernisering på Saltholmen. Dessa […]

Läs vidare...

15 september, 2017

Höstmötet tisdag 3 oktober 2017

Årets Höstmöte ägnas till största delen åt de föreslagna förändringarna och utbyggnaderna av Skärgårdsterminalen på Saltholmen. Tre huvudalternativ finns föreslagna med 1600, 2000 respektive 2600 P-platser och ändringar i spårvägsslinga och kajplatser. Konsulten Carolin Folkesson redogör för de olika alternativen, Henrik Munck, SDN-ordförande och Styrsöbolagets VD Bertil Pevantus  ger kommentarer och synpunkter utifrån sina positioner. […]

Läs vidare...

17 april, 2017

Årsmötesprotokollet

Protokollet från årsmötet är nu justerat och klart. Totalt tre sidor, se nedan: På bilden ser vi närmast i bild vår sekreterare sedan många år, Sten-Åke Åström och den viktiga valberedningen bestående av Maj-Lis Bergstrand och Åsa Brevinge. ÄEF ÅM Prot. 1 2017 001 ÄEF ÅM Prot. 2 2017 001 ÄEF ÅM Prot. 3 2017 001 Bengt Boman

Läs vidare...

5 april, 2017

ÄEF-yttrande om LNG-gasterminalen i Skarvikshamnen

Efter tidigare kontakter med kommunen rörande buller och luktstörningar m.m.  från hamnverksamheten på Hisingen har ÄEF på begäran av Energimarknadsinspektionen preciserat våra synpunkter på den kommande LNG-terminalen i Skarvikshamnen mitt emot Hästevik i ett mail med nedanstående innehåll. Remissvar ei 20170313  

Läs vidare...

30 mars, 2017

Rapport från årsmötet 28 mars

Årsmötet samlade cirka fyrtio deltagare. Styrelsen förnyades med två personer enligt valberedningens förslag, Gunnar Storm och Bo Backman som vi hälsar välkomna i gänget. Hemsidan kommer snart att uppdateras med färska uppgifter. Nedan mötesordförande Raimo Lindström och revisorn Anette Hall som läser upp revisionsberättelsen. Vår tidigare mycket uppskattade kassörska sedan tio år, Ingrid Dahlström hade […]

Läs vidare...

Bli medlem i ÄEF !